Som facilitator kan det vara lätt att skylla allt på sig själv när ett möte inte går optimalt. De största kritikerna är ofta vi själva. Att facilitera en grupp innebär ju att få gruppen att samspela så att alla presterar sitt bästa. Men ibland är det svårt – för att inte säga omöjligt. Vi är ju människor av fri vilja – och vill vi inte bidra till gruppens arbete så kan nog inte ens en facilitator göra något åt det. För en tid sen träffade jag på en grupp av just detta slag. Alla individer var helt ok – men tillsammans fungerade de inte. Jag tror de hade haft roligare om gruppen splittrats på olika håll om jag ska vara ärlig. Efter två dagars slit som facilitator kände jag att trots alla försök att komma igenom muren gruppen byggt upp – så nådde vi inte fram till varandra fullt ut. Mitt uppdrag var inte att jobba med att utveckla själva gruppen – utan som i de flesta fall – jobba med annat trots att gruppen inte fungerade särskilt bra. Det är en svår balansgång!