Har just avslutat en tvådagars grundutbildning i facilitering för ett glatt gäng från en bank. Jag jobbade på stenhårt och genomförde bland annat ett gäng isbrytare/kreativitetsövningar i gruppen för att de skulle få prova på flera sorter och för att det också kändes som att det behövdes helt enkelt. Mot slutet av kursen tyckte jag att jag värmt upp dem så bra att det nu till och med var läge att låta dem, i en lustfylld övning med glimten i ögat, börja massera varandras axlar. Men där blev det tydligt att gränsen gick för det här gänget. Självklart ställde de upp och gjorde det de skulle, men nervösa skratt och flackande blickar avslöjade många känslor inför detta övertramp av den personliga sfären. Vi var alla överens om att det var uppenbarligen deras gräns för hur ”knasig” man får vara på möten. Hade det varit en annan helt vanlig grupp i svenskt arbetsliv hade det kanske inte alls varit några problem efter två dagars intensivt arbete under ledning av Facilitatorhuset. En tredje grupp hade jag kanske inte ens drömt om att föreslå nåt så galet för. Varje arbetsplats skapar sina egna normer. Dessa kan variera stort gällande flexibilitet och omfång. Var går gränserna på din arbetsplats? Hur annorlunda möten får man ha där?