Nyss hemkommen från nätverksträff för företagare kan jag inte låta bli att reflektera över själva mötesformen även i dessa sammanhang. Nätverket har en väldigt avslappnad struktur och form med fokus på trevligt och affärer. Dagens gäst hade 30 min till förfogande. Det var inget fel på henne, tvärtom, en kanonduktig tjej som gärna delade med sig av egna misstag i sin långa företagarbana. Men vad hände? Jo, hon började berätta. Några – företrädesvis männen i församlingen – började associera högt och komma med egna tankar och inlägg. Föredraget utvecklades till en diskussion istället. När 5 min återstår kan jag konstatera att 3-4 män diskuterat tillsammans med henne större delen av tiden. Själv vill jag inte lägga mig i diskussionen för jag vill inte uppta tid med att tänka högt då jag hellre vill höra vad gästen har att säga inom området. När hon slutar – 10 min för sent – går hon och sätter sig och konstaterar högt att det var roligt att alla kunde vara med och prata. Det är säkert hennes sanna upplevelse av gruppen – den har varit aktiv. Blir återigen påmind om vad lätt det är att ”glömma” bort delar av gruppen när man låter sig uppslukas av dem som låter mest. Vi tre kvinnor och de övriga två männen hade nog gärna bidragit om det varit tydligt att det var ett sånt möte vi skulle ha istället för ett föredrag…..