Den indiske forskaren och gurun inom praktisk pedagogik -Thiagi – har några grundprinciper som han följer. En är att det lekfulla i möten/utbildningar, som vi ofta strävar efter, aldrig får vara ett mål i sig. Det är bara ett medel för att uppnå bättre resultat tillsammans. Självklart har han rätt! Isbrytare och kreativitetsövningar i grupper är jag en stark förespråkare för. Det hjälper till att skapa ett bra klimat i rummet där alla törs säga vad de tycker. De kan också hjälpa till att släppa loss tanken och nya kreativa lösningar kan jobbas fram enklare. Men många ryggar och tycker det känns löjligt att introducera sånt i möten. Antagligen för att de är ovana att göra det – det ingår inte i vardagen att man aktivt jobbar med hur vi har våra möten. Men kanske är den allra största anledningen till att de känns fåniga att man faktiskt inte tänkt igenom hela vägen vad övningen ska vara till för? Än mindre uttalat syftet och målet med varför vi ska bygga en modell av piprensare, lego eller göra en skämtsam golvövning inspirerad av improvisationsteater. Om du har helt klart för dig varför en viss övning ska göras, är det lätt att sälja in den i gruppen, du känner dig säkrare i din mötesledarroll och gruppen känner sig trygg med dig!
Mer om Thiagi och hans utbildning här
/Maria